Utopia 2012 - Backa teater
Först publicerad pÄ strindbergserdig.blogspot.com 7 februari 2013.
Ou-topos betyder ingenstans.
Eu-topos betyder en god plats.
göteborg log mot oss. efter en tidig tĂ„gresa frĂ„n malmö steg vi pĂ„ lördagsmorgonen ut under en klarblĂ„ himmel och strĂ„lande sol. vandrade omvĂ€gar och kringvĂ€gar för att hitta upp till vĂ„rt natthĂ€rbĂ€rge och fantastiska frida sandströms vĂ€lkomnande famn. lediga, tid att gĂ„ vilse nedanför masthuggsterassen och tid för en fullkomlig, Ă„ngande soppa med nybakat bröd pĂ„ hagabion. vi fick till och med en dubbel espresso pĂ„ maten utan kostnad - för att vi var vĂ€rda det. vĂ€ldigt-viktig-person-pass och en överdos kortfilmer senare ramlar vi ut i en leende hamnstad. isen spricker upp vid bryggan dĂ€r vi vĂ€ntar pĂ„ Ă€lvsnabben och havet ser ut som olja dĂ€runder. dĂ„ har vi inte ens kommit fram dit vi siktade nĂ€r vi bokade resan: backa teater och förestĂ€llningen utopia 2012.Â
njutning och en kort vardagsflykt. mattias andersson/ulla kassius och en resolut ensemble har gjort en förestĂ€llning om droger. baserad till stor del pĂ„ dokumentĂ€rt material (som han filtrerar till ett manus, andersson) och till viss del pĂ„ en fiktiv reseskildring frĂ„n 1516: thomas mores utopia. om ön utopia dĂ€r utopierna bor. utopiernas samhĂ€lle Ă€r ett jĂ€mlikt, fredligt och perfekt kollektiv. more beskriver en annan vĂ€rld, en möjlig bĂ€ttre vĂ€rld i en tid nĂ€r europeiska sjöfarare upptĂ€ckte andra kontinenter och andra folkslag och andra sĂ€tt att leva. europeerna upptĂ€ckte rĂ„varor som de aldrig kunnat drömma om effekterna av: kokablad, opiumvallmo, sockerrör. varorna sĂ„ldes med stora ekonomiska vinster. de efterföljande Ă„rhundradena skickas soldater vĂ€lden över för att gĂ„ i strid över Ă€gande och tro. krigen river fortfarande upp den fĂ€rska vĂ€rldskartan lĂ€ngs grĂ€nser. narkotikan hjĂ€lper soldater att fly sin verklighet vid fronten.Â
det dokumentÀra material andersson arbetat utifrÄn i utopia 2012 Àr intervjuer med ungdomar om droger. undgomar i omrÄdena kring teatern. ensemblen turas om att gestalta och problematisera berÀttelserna och vÀva in dem i sina egna erfarenheter av droger, alkohol och psykofarmaka. de gÄr in i roller och flÀtar samman berÀttelser om missbruk, personalfester och vÄld med vackra upplevelser av inspiration, gemenskap och vÀgar bort frÄn Ängest. första akten i ett luftigt scenrum: loger lÀngs vÀggarna och musiker som smyger omring i skuggorna dÀrbakom. det regnar ofta och mycket i bakgrundens fönsterglasskÀrm. jag grÄter. nÀr hon berÀttar om antidepressiva och hur tabletterna kanske hjÀlper, kanske inte och folket runt omkring manar pÄ. prata högre, vi hör inte! ta bort handen frÄn munnen!  flera gÄnger grÄter jag. nÀr ensemblen efter att ha slÀpat runt pÄ sina egna kroppar eller andras i form av svarta tunga dockor slÀpper taget om dem. slÀpper de lealösa pÄ scengolvet och slÀpper allt annat bakom den regnande skÀrmen. nÀr det slutar regna och jag plötsligt ser genom fönsterglasen. ser rummet bakom skÀrmen lysas upp och akten sluta med befriande pÄtÀnd dans pÄ en plats jag inte nÄr.
andra akten sitter vi i cirklar istĂ€llet. gradĂ€ngerna Ă€r borttagna, logerna likasĂ„. publiken ordnas i fem stora slutna anonyma samtal. en skĂ„despelare reser sig upp frĂ„n sin stol i ringen och gĂ„r fram till en returpapperkartong i mitten. simultant i varje ring tar skĂ„despelare upp ett vittnesmĂ„l ur papperssorteringen. lĂ€ser. högt. skickar orden mellan varandra. hela salen en multiplicerad domstol. han misshandlade henne. hans pappa dog av lĂ„ngvarigt heroinmissbruk. nej, sĂ„ var det inte. du ljuger. vi drar bort stolarna frĂ„n det enorma golvet. nu sitter vi alla runt omkring ett öppet golv, tĂ€tt intill vĂ€ggarna. nĂ„gon tar en gatsten i handen, vĂ€ger den i handflatan och kravaller rusar lĂ€ngs min ryggrad. men istĂ€llet för att kasta sĂ„ lĂ€gger armen stenen i mitten av rummet. en annan lĂ€gger en invid. flera bygger pĂ„. musikerna som vandrat runt i skuggorna tar sig fram och hjĂ€lper till att bygga med musik. en kĂ€rra rullas fram. vi fĂ„r alla hjĂ€lpa till. vi bygger nytt. det Ă€r ett sĂ„ befriande ocyniskt slut. framĂ„tblickande, hoppfullt, belysande och abstrakt pĂ„ samma gĂ„ng.Â
professor jill dolan beskriver det jag vill nÄ sÄ mycket bÀttre Àn jag kan, trots att hon inte var dÀr med mig, i utopia in performance: finding hope at the theater gör hon teatern till a place where people come together, embodied and passionate, to share experiences of meaning making and imagination that can describe or capture fleeting intimations of a better world och a way to reinvest our energies in a different future, one full of hope and reanimated by a new, more radical humanism.
efter förestĂ€llningen var jag direkt hög pĂ„ teatern som medel för samhĂ€lsförĂ€ndring. hög pĂ„ tron pĂ„ mĂ€nniskan.Â
det skulle vara njutning och en kort vardagsflykt men den korta vardagsflykten blev ett trappsteg nÀrmare den vardag jag vill leva i. göteborg log mot oss och slÀppte in oss i framtiden.
framtiden: ingenstans, en god plats.
Ou-topos betyder ingenstans.
Eu-topos betyder en god plats.
göteborg log mot oss. efter en tidig tĂ„gresa frĂ„n malmö steg vi pĂ„ lördagsmorgonen ut under en klarblĂ„ himmel och strĂ„lande sol. vandrade omvĂ€gar och kringvĂ€gar för att hitta upp till vĂ„rt natthĂ€rbĂ€rge och fantastiska frida sandströms vĂ€lkomnande famn. lediga, tid att gĂ„ vilse nedanför masthuggsterassen och tid för en fullkomlig, Ă„ngande soppa med nybakat bröd pĂ„ hagabion. vi fick till och med en dubbel espresso pĂ„ maten utan kostnad - för att vi var vĂ€rda det. vĂ€ldigt-viktig-person-pass och en överdos kortfilmer senare ramlar vi ut i en leende hamnstad. isen spricker upp vid bryggan dĂ€r vi vĂ€ntar pĂ„ Ă€lvsnabben och havet ser ut som olja dĂ€runder. dĂ„ har vi inte ens kommit fram dit vi siktade nĂ€r vi bokade resan: backa teater och förestĂ€llningen utopia 2012.Â
njutning och en kort vardagsflykt. mattias andersson/ulla kassius och en resolut ensemble har gjort en förestĂ€llning om droger. baserad till stor del pĂ„ dokumentĂ€rt material (som han filtrerar till ett manus, andersson) och till viss del pĂ„ en fiktiv reseskildring frĂ„n 1516: thomas mores utopia. om ön utopia dĂ€r utopierna bor. utopiernas samhĂ€lle Ă€r ett jĂ€mlikt, fredligt och perfekt kollektiv. more beskriver en annan vĂ€rld, en möjlig bĂ€ttre vĂ€rld i en tid nĂ€r europeiska sjöfarare upptĂ€ckte andra kontinenter och andra folkslag och andra sĂ€tt att leva. europeerna upptĂ€ckte rĂ„varor som de aldrig kunnat drömma om effekterna av: kokablad, opiumvallmo, sockerrör. varorna sĂ„ldes med stora ekonomiska vinster. de efterföljande Ă„rhundradena skickas soldater vĂ€lden över för att gĂ„ i strid över Ă€gande och tro. krigen river fortfarande upp den fĂ€rska vĂ€rldskartan lĂ€ngs grĂ€nser. narkotikan hjĂ€lper soldater att fly sin verklighet vid fronten.Â
 |
| frÄn utopia 2012. foto ola kjelbye. |
andra akten sitter vi i cirklar istĂ€llet. gradĂ€ngerna Ă€r borttagna, logerna likasĂ„. publiken ordnas i fem stora slutna anonyma samtal. en skĂ„despelare reser sig upp frĂ„n sin stol i ringen och gĂ„r fram till en returpapperkartong i mitten. simultant i varje ring tar skĂ„despelare upp ett vittnesmĂ„l ur papperssorteringen. lĂ€ser. högt. skickar orden mellan varandra. hela salen en multiplicerad domstol. han misshandlade henne. hans pappa dog av lĂ„ngvarigt heroinmissbruk. nej, sĂ„ var det inte. du ljuger. vi drar bort stolarna frĂ„n det enorma golvet. nu sitter vi alla runt omkring ett öppet golv, tĂ€tt intill vĂ€ggarna. nĂ„gon tar en gatsten i handen, vĂ€ger den i handflatan och kravaller rusar lĂ€ngs min ryggrad. men istĂ€llet för att kasta sĂ„ lĂ€gger armen stenen i mitten av rummet. en annan lĂ€gger en invid. flera bygger pĂ„. musikerna som vandrat runt i skuggorna tar sig fram och hjĂ€lper till att bygga med musik. en kĂ€rra rullas fram. vi fĂ„r alla hjĂ€lpa till. vi bygger nytt. det Ă€r ett sĂ„ befriande ocyniskt slut. framĂ„tblickande, hoppfullt, belysande och abstrakt pĂ„ samma gĂ„ng.Â
professor jill dolan beskriver det jag vill nÄ sÄ mycket bÀttre Àn jag kan, trots att hon inte var dÀr med mig, i utopia in performance: finding hope at the theater gör hon teatern till a place where people come together, embodied and passionate, to share experiences of meaning making and imagination that can describe or capture fleeting intimations of a better world och a way to reinvest our energies in a different future, one full of hope and reanimated by a new, more radical humanism.
efter förestĂ€llningen var jag direkt hög pĂ„ teatern som medel för samhĂ€lsförĂ€ndring. hög pĂ„ tron pĂ„ mĂ€nniskan.Â
det skulle vara njutning och en kort vardagsflykt men den korta vardagsflykten blev ett trappsteg nÀrmare den vardag jag vill leva i. göteborg log mot oss och slÀppte in oss i framtiden.
framtiden: ingenstans, en god plats.