Först publicerad pÄ strindbergserdig.blogspot.com 1 januari 2013.
VĂ€vandets politik och budgetstup.
det första jag vĂ€ljer att skriva om 2013 Ă€r förra Ă„ret. nĂ„gra veckor efter tredagarssymposiet weaving politics pĂ„ dansens hus i stockholm 14-16/12 kommer min rapport dĂ€rifrĂ„n. det som var en rafflande avslutning pĂ„ det nu avslutade scenkonstĂ„ret tycker jag kan bli en stark ingĂ„ng till det pĂ„började.Â
under symposiets tre dagar plaskade jag omkring bland koreografer, filosofer, lingvistiker och andra forskare som av koreografen crisina caprioli plockats ihop för att under en helg med hög densitet diskutera koreografi och mĂ€nskliga rĂ€ttigheter. julia kristeva, peggy phelan och william forsythe med sitt forsythe company med flera, med flera, var dĂ€r under programförklaringen: âweaving politics addresses choreography as a weaving labor of politics. and by a cobweb of specific languages and disenchanted knowledge engages in a scrutiny of the notions and practices of human rights, and violence.â  jag har sjĂ€lv gĂ„tt en kort masterkurs för cristina caprioli pĂ„ dans- och cirkushögskolan 2012. den hette koreografi ur sprĂ„kliga/semiotiska perspektiv och weaving politics var den kursens litteraturlista fast av kött och blod och puls.
âviolanceâ andrĂ© lepecki, professor i performance studies pĂ„ nyu: hans förelĂ€sning hade den komplexa titeln "from (choreo)policed circulation to (choreo)political intensification: dance as critique of freedom (or: the task of the dancer)" och handlade om bland annat just iscensĂ€ttandet av ideologi som verkligt vĂ„ld pĂ„ kroppar. denna gĂ„ng var det i samhĂ€llet i stort inte bara pĂ„ scen. vad en klassisk koreografisk tradition strĂ€var efter Ă€r att reproducera kroppar med idealet âdu ser ut som jag och det Ă€r en bra sakâ. lepecki kallade detta för microfascismer. att röra sig fritt Ă€r att röra sig politiskt, hĂ€vdade lepecki. att röra sig fritt Ă€r att röra sig dialektiskt, skulle brecht ha sagt sĂ€ger jag. vidare talade lepecki om choreopolicing: om att reglera kroppars rörelser i det offentliga. talande exempel var bilder pĂ„ demonstrationer vid tahrirtorget, puerta del sol och arnoustorget i syrien med mĂ„nga fler, mĂ„nga fler, mĂ„nga fler. gemensamt för alla dessa bilder var hur polispersoner markerade hur och var de demonstrerande fick röra sig. de koreograferade tyckandet pĂ„ gator och torg.
âspecific languagesâ julia kristevas sprĂ„k stack ut i sammanhanget med sin psykoanalytiska terminologi bland alla strukturalistdyrkare. peggy phelan dĂ€remot talade ett teoretiskt men klart och personligt sprĂ„k i sitt föredrag om samuel beckett som koreograf under rubriken "the choreography of samuel beckett: the violence of gesture, the endurance of logos". trots att beckett konsekvent aldrig tog politisk stĂ€llning i det han skrev och publicerade sĂ„ fick vi mĂ„nga exempel pĂ„ hur han genom att beskriva hur kroppar rör sig i sina dramer gav uttryck för ideologikritik. phelan fick cristina caprioli att fĂ€lla en tĂ„r vid sidan av scenen, jag sĂ„g det nog.
âdisenchanted knowledgeâ irit rogoff var en för mig ny bekantskap och förĂ€lskelse. hon Ă€r professor i visual cultures pĂ„ goldsmiths i london och kallade sitt framförande "pantheon of disenchantment". hon beskrev hur âwe need to inhabit rather than extract knowledge from encounters with texts, lived conditions, creative practicesâ och talade om criticality snarare Ă€n criticism i konstnĂ€rlig praxis, ett bereppsskifte som Ă€r svĂ„röversatt till svenska men borde översĂ€ttas. hon talade om vikten av att se regimerna vi arbetar genom och i, att se strukturer men inte för att lĂ€mna dem bakom oss utan för att genomleva dess svĂ„righeter. lĂ„ta oss falla ner för stupet.
"notions" slavoj ĆŸiĆŸek, som skulle ha avslutat symposiet fick förhinder och ersattes ganska tĂ€tt inpĂ„ startskottet av röstkonstnĂ€ren diamanda galĂĄs. hon var alltsĂ„ den som avslutade de tre dagarna och det gjorde hon med en poetisk förelĂ€sning om sitt konstnĂ€rsskap. nĂ€r moderatorn tog sig upp pĂ„ scenen för att stĂ€lla frĂ„gor till galĂĄs verkade han mĂ€rkbart tagen. efter att ha stĂ€llt teoretiska uppföljningsfrĂ„gor till teoretiker tre dagar i rad var han nu en teoretiker i förhĂ„llande till en konstnĂ€r.
-jag vet inte vad jag ska frÄga, sa han, vad du sa talade för sig sjÀlvt.
det första jag vĂ€ljer att skriva om 2013 Ă€r förra Ă„ret. nĂ„gra veckor efter tredagarssymposiet weaving politics pĂ„ dansens hus i stockholm 14-16/12 kommer min rapport dĂ€rifrĂ„n. det som var en rafflande avslutning pĂ„ det nu avslutade scenkonstĂ„ret tycker jag kan bli en stark ingĂ„ng till det pĂ„började.Â
under symposiets tre dagar plaskade jag omkring bland koreografer, filosofer, lingvistiker och andra forskare som av koreografen crisina caprioli plockats ihop för att under en helg med hög densitet diskutera koreografi och mĂ€nskliga rĂ€ttigheter. julia kristeva, peggy phelan och william forsythe med sitt forsythe company med flera, med flera, var dĂ€r under programförklaringen: âweaving politics addresses choreography as a weaving labor of politics. and by a cobweb of specific languages and disenchanted knowledge engages in a scrutiny of the notions and practices of human rights, and violence.â  jag har sjĂ€lv gĂ„tt en kort masterkurs för cristina caprioli pĂ„ dans- och cirkushögskolan 2012. den hette koreografi ur sprĂ„kliga/semiotiska perspektiv och weaving politics var den kursens litteraturlista fast av kött och blod och puls.
âviolanceâ andrĂ© lepecki, professor i performance studies pĂ„ nyu: hans förelĂ€sning hade den komplexa titeln "from (choreo)policed circulation to (choreo)political intensification: dance as critique of freedom (or: the task of the dancer)" och handlade om bland annat just iscensĂ€ttandet av ideologi som verkligt vĂ„ld pĂ„ kroppar. denna gĂ„ng var det i samhĂ€llet i stort inte bara pĂ„ scen. vad en klassisk koreografisk tradition strĂ€var efter Ă€r att reproducera kroppar med idealet âdu ser ut som jag och det Ă€r en bra sakâ. lepecki kallade detta för microfascismer. att röra sig fritt Ă€r att röra sig politiskt, hĂ€vdade lepecki. att röra sig fritt Ă€r att röra sig dialektiskt, skulle brecht ha sagt sĂ€ger jag. vidare talade lepecki om choreopolicing: om att reglera kroppars rörelser i det offentliga. talande exempel var bilder pĂ„ demonstrationer vid tahrirtorget, puerta del sol och arnoustorget i syrien med mĂ„nga fler, mĂ„nga fler, mĂ„nga fler. gemensamt för alla dessa bilder var hur polispersoner markerade hur och var de demonstrerande fick röra sig. de koreograferade tyckandet pĂ„ gator och torg.
âspecific languagesâ julia kristevas sprĂ„k stack ut i sammanhanget med sin psykoanalytiska terminologi bland alla strukturalistdyrkare. peggy phelan dĂ€remot talade ett teoretiskt men klart och personligt sprĂ„k i sitt föredrag om samuel beckett som koreograf under rubriken "the choreography of samuel beckett: the violence of gesture, the endurance of logos". trots att beckett konsekvent aldrig tog politisk stĂ€llning i det han skrev och publicerade sĂ„ fick vi mĂ„nga exempel pĂ„ hur han genom att beskriva hur kroppar rör sig i sina dramer gav uttryck för ideologikritik. phelan fick cristina caprioli att fĂ€lla en tĂ„r vid sidan av scenen, jag sĂ„g det nog.
âdisenchanted knowledgeâ irit rogoff var en för mig ny bekantskap och förĂ€lskelse. hon Ă€r professor i visual cultures pĂ„ goldsmiths i london och kallade sitt framförande "pantheon of disenchantment". hon beskrev hur âwe need to inhabit rather than extract knowledge from encounters with texts, lived conditions, creative practicesâ och talade om criticality snarare Ă€n criticism i konstnĂ€rlig praxis, ett bereppsskifte som Ă€r svĂ„röversatt till svenska men borde översĂ€ttas. hon talade om vikten av att se regimerna vi arbetar genom och i, att se strukturer men inte för att lĂ€mna dem bakom oss utan för att genomleva dess svĂ„righeter. lĂ„ta oss falla ner för stupet.
"notions" slavoj ĆŸiĆŸek, som skulle ha avslutat symposiet fick förhinder och ersattes ganska tĂ€tt inpĂ„ startskottet av röstkonstnĂ€ren diamanda galĂĄs. hon var alltsĂ„ den som avslutade de tre dagarna och det gjorde hon med en poetisk förelĂ€sning om sitt konstnĂ€rsskap. nĂ€r moderatorn tog sig upp pĂ„ scenen för att stĂ€lla frĂ„gor till galĂĄs verkade han mĂ€rkbart tagen. efter att ha stĂ€llt teoretiska uppföljningsfrĂ„gor till teoretiker tre dagar i rad var han nu en teoretiker i förhĂ„llande till en konstnĂ€r.
-jag vet inte vad jag ska frÄga, sa han, vad du sa talade för sig sjÀlvt.